Patrik har äntligen kommit igång

Skrivet av Jonas Gustavsson 2010 och publicerat i HockeyAllsvenskans nyhetsbrev.

Moras nyförvärv Patrik Andersson fick en jobbig start på säsongen med en hjärnskakning, men har nu kommit igång på allvar. Och han trivs i HockeyAllsvenskan.
– Jag kände att jag ville spela i HockeyAllsvenskan, så detta är målet, säger backen.

Ifjol spelade Patrik Andersson kanadensisk juniorhockey i OHL-ligan med Kitchener Rangers, men i somras beslutade han sig att återvända till Sverige – och skrev på för Mora.

Faktum är att Patrik inte hann komma till Sverige innan Mora hörde av sig.

– De hörde av sig när jag var på väg hem från Nordamerika. De ringde när jag satt i Frankfurt och väntade på mitt plan, och ville att jag skulle komma upp. Jag åkte dit och snackade lite med Harald och han visade mig runt lite, och allt var perfekt och det klickade direkt, berättar Patrik som fick en tung säsongsinledning med elva missade matcher på grund av en hjärnskakning.

– Den hade man ju gärna varit utan, men det blev ju som det blev. Jag var borta upp emot sju veckor, det var riktigt jobbigt.

Hur fick du den hjärnskakningen?
– Det var faktiskt på träning. Vi körde en övning och jag skulle kasta mig efter pucken. När jag låg på isen så var det en som landade på mig, rakt på skallen.

Det måste varit extra jobbigt att sitta vid sidan om och se Moras mardrömsstart på säsongen?
– Det var riktigt jobbigt att bara sitta och titta på och inte kunna göra något. Det var helt värdelöst.

Kände du att du ville stressa fram en comeback?
– Nej, just då mådde jag så jäkla dåligt i huvudet, och då var det bara att ta det lugnt och vila. Det var inte så mycket att välja på.

Men nu är du igång, hur känns det att lira i Mora?
– Det har känts bra. Jag får mycket förtroende, får spela både power och box play, så jag stortrivs.

20-åringen är född i Norrtälje och har gått hockeygymnasiet i Gävle. Sommaren 2009 valde han att sticka och göra ett år i Nordamerika.

– Jag hade precis gått klart skolan i Gävle och var lite sugen på att lira i HockeyAllsvenskan, men det var ändå mitt sista år som junior och då tänkte man att man kanske skulle testa hur det var där borta i Nordamerika, för man har hört att det ska vara häftig. Till slut beslutade jag mig för att åka över för att uppleva det, säger Patrik.

Och hur var det?
– Det var helt underbart och fantastiskt.

Juniorhockey i Sverige och Nordamerika är två skilda saker?
– Den största chocken var publiken, media och intresset. Det är nästan värre än elitserien, och då är det ändå en juniorliga.

Hur var det ishockeymässigt då?
– Det var roligt. Det blir lite annat med mindre rinkar, det liknar NHL ganska mycket. Man måste spela rakare, man har knappt någon tid med pucken. Det handlar mycket om att spela enkelt.

Faktum är att Patrik Andersson ådrog sig en hjärnskakning ifjol också, då han gjorde sin första och enda säsong i OHL.

– Jag fick faktiskt en mildare hjärnskakning ifjol, i slutet av säsongen, efter en fight i OHL. Jag fick en ordentlig klocka rakt på käken. Men det var inte så farligt, berättar Patrik.

Slogs du mycket där borta?
– Det var faktiskt den första och enda fighten, och den slutade ju ganska illa.

Var det mycket slagsmål i OHL?
– Det var i snitt en fight per match, det var speciellt att uppleva det.

Har du kunnat ta med dig något från OHL till HockeyAllsvenskan?
– Det är väl det där lite rakare spelet och att ta rätt beslut i rätt lägen. Ibland får man slå sarg ut för det går inte att spela sig in i zon varje gång, och det måste man lära sig.

Patrik har också två bröder som spelar ishockey, varav Niklas Andersson återfinns i HockeyAllsvenska konkurrenten Almtuna.

– Ända sedan man var liten så har man haft sina hårda bandyfighter på gatan med sina bröder. Sedan har alla gått på hockeygymnasium i Gävle också, vilket är lite speciellt, säger Patrik som nyligen mötte Niklas i en match.

– Jag mötte honom för första gången för några veckor sedan i Uppsala. Det var roligt, hela släkten och familjen satt på läktaren och tittade. Tyvärr torskade vi efter straffar.

Var det speciellt att möta honom?
– Just då tänkte man inte så mycket på det, man kör på bara, men visst är det lite speciellt.

Du är leftare och han rightare…
– Han är enda rightaren i familjen, och det var lite knepigt när man var mindre eftersom man inte kunde ärva några klubbor av honom (haha).

Är ni lika som spelare?
– Jag tror vi är ganska lika. Jag kanske får lite mer utbrott än han får (haha). Jag kan vara en retsticka ibland, mer än honom. Han är lite större och tyngre så jag kanske är lite rappare.

Retsticka… hur viktigt är det att vara aggressiv som back?
– Den är oerhört viktigt. Jag är inte så fysisk av mig just nu, men jag jobbar på det och det ska bli bättre. Men den där jobbiga jäkeln, att man är lite elak, det ska jag behålla. Jag var nog värre när jag var mindre, jag försöker hålla i det, men inte lika mycket.

Efter en usel start på säsongen har Mora ryckt upp sig och är med i playoffracet.

– Vi är fortfarande inte nöjda med där vi är. Vi kan klättra. Spelet har blivit bättre och bättre men vi är ännu inte där vi vill vara. Just nu gör vi för få mål, summerar Patrik.

– Vi ska till playoff, så är det bara. Väl där kan allt hända.