Den ryska björnen har vaknat

Skrivet av Jonas Gustavsson 2008 och publicerat på sportstory.se.

Ryssland – landet på allas läppar i hockeyvärlden de senaste månaderna.
Nationens ishockeyliga, med nya inpumpade miljoner, har som ambition att bli en jämvikt till, och kanske på sikt konkurrera ut, världsmakten NHL.
Men det är också en liga som har mycket kvar att lära – i alla fall enligt rysslandsproffset och landslagsanfallaren Nils Ekman.

Egentligen behöver vi bara vrida tillbaka tiden två år. Då var det inte många som ägnade den ryska ishockeyligan speciellt många tankar. Det senaste året har dock något hänt i öst, och nya vindar blåser över den ryska tundran där miljontals pengar satts i rullning för att återupprätta den fantastiska storhetstid i ishockeyvärlden som Sovjetunionen ståtade med under 60-, 70- och 80-talet, men som fallit under 90-talet.

Ishockeyn i Ryssland har troligen aldrig varit så stark som den är just nu.

I nationens pumpande hjärta – tiomiljonersstaden Moskva – spelade den gångna säsongen svenske anfallaren Nils Ekman. I förortslaget Khimik Mytischy – som till nästa säsong byter namn till Atlant Mytischy – tillbringades en vardag som skiljer sig från tidigare erfarenheter i Sverige och Nordamerika.

– Det är jätterolig hockey, det är en bra hockey. Det är kul att spela matcherna och resandet har varit intressant. Allt är professionellt och det är bra upplagt med spelschema och liknande, men det är ett annorlunda land att bo i, berättar Nils som nu är hemma i Sverige på semester med sin familj.

Den allmänna bilden av landet Ryssland är hos gemene man i västeuropa inte speciellt ljus. Att landet har ett rikt kulturellt arv i form av konst och musik hamnar ofta i skuggan av det faktum att man upplever landet som kallt, trist och grått – fördomar sprungna ur väldiga och kommunistiskt influerade Sovjetunionen under världskrigens tid.

– Det är lite nedgånget, och det finns enorma klyftor både vad gällande människor och områden. Det är mycket som påminner om det gamla Sovjetunionen. Det är väldigt annorlunda, berättar Nils.

– Man underhåller inte alla byggnader. Det är färg som flagnar, det är grått och lite som man förväntar sig att Ryssland ska vara. Men sedan finns det mycket som är nytt och fräscht också, som man blir imponerad av. Det är stora skillnader kan man säga, fortsätter Nils.

Hockeyn på frammarsch

Men om landet fortfarande är slitet av tidens tand, så är det alltså tvärtom med ishockeyn. Nästa säsong inleds en ny era, där KHL – Kontinental Hockey League – kommer att bildas med 24 lag. 21 av dem är baserade i Ryssland, kompletterade med tre lag från Lettland, Kazakstan och Vitryssland. Om ett år är tanken att ligan ska bestå av 30 lag, och att expansionen med de sex kompletterande lagen ska ske i västeuropa.

Det ska bli en multinationell liga med tillräckliga resurser för att konkurrera med NHL.

– På lång sikt kan Ryssland säkert konkurrera, men det är långt kvar dit, säger Nils. Man kan ju kalla NHL för en produkt, och inte en liga, och den är väldigt gedigen och genomarbetad. Ryssland sneglar väl mot det systemet och försöker apa efter det, men de är långt, långt efter i dagsläget. Det är de medvetna om också.

– NHL är uppstyrt av Gary Bettman och en liten handfull spelare som kan styra hela ligan, vilket är en styrka. Den sammanhållande kraften hittar man inte i någon annan liga. I Ryssland har varje klubb sin starke man som ser till klubbens intresse, men kanske inte till hela ligan. Det är svårt att få ihop någonting i Ryssland, och jag har svårt att tänka mig att de olika klubbarna kommer att tillåta sig att styras på samma sätt som klubbarna gör i NHL.

Grunden för att lyckas finns dock i Ryssland, och den stavas pengar. KHL stöds bland annat av den delstatliga energijätten Gazprom. Det vimlar av finansiärer som pumpar in pengar i klubbarna, och lönerna skjuter i höjden. Att elitseriestjärnor som Mattias Weinhandl, Tony Mårtensson, Johan Åkerman och Esa Pirnes väljer spel i Ryssland där de mångdubblar sina lönekuvert, är därför inte konstigt.

– Med tanke på vilka löner man betalar ut idag tror jag att flera klubbar går back, och även om det är roligt att ha ett framgångsrikt lag så går det inte att driva klubbar på det sättet i längden. Till slut kommer fickorna och plånböckerna att ta slut, och då kommer man nog tänka om lite, och då är det inte bara vinna som gäller, utan då måste klubbarna också vara en plusaffär, säger Nils.

– Frågan är ju hur länge finansiärerna har för avsikt att pumpa in pengar. Jag tror inte de har större intäkter från TV, sponsorer och publik i Ryssland jämfört med Sverige, men däremot betalar de ut betydligt högre löner. Då undrar man ju förstås hur de får ihop det, fortsätter Nils.

– Min känsla är att det inte finns någon stor tanke bakom det som görs just nu, utan att varje enskild klubb vinna till vilket pris som helst.

Ett stort hot mot Elitserien

Genomtänkt eller inte, fakta är att Ryssland just nu dränerar Europa och Elitserien på toppspelare. Men att konkurrera med NHL innebär att man måste gå ett steg längre än att bara betala ut en fet lönecheck.

– Det är skillnad på att leva i USA och Ryssland. Det är ett mycket behagligare och enklare att leva i USA, berättare Nils som hela den gångna vintern har levt utan sin familj, vilket givetvis varit frustrerande.

– Det var kul att spela i Ryssland och allt fungerade bra, men jag vill inte tillbaka dit utan min familj. Just den situation som jag var den här säsongen, den skulle jag inte utsätta mig för igen. Skulle det dock kunna gå att lösa den sociala biten med en klubb, så skulle jag absolut kunna tänka mig att spela i Ryssland igen.

Att svenska spelare skulle tillbringa sin ishockeyvardag i Ryssland sågs för ett par år sedan som en något främmande, men det är något som ändrats snabbt. En handfull svenskar spelade i ligan den gångna säsongen, men redan nästa säsong kommer det vimla av svenska spelare i öst. Och det är inte vilka som helst – det är svenska toppspelare.

Anledningen, som återigen kan påtalas, till att spelare väljer Ryssland är enkel: Pengar. Svenska klubbar har inte en chans att matcha miljonkontrakten i Ryssland.

– Så är det, och jag tror att det kommer att bli värre för Sverige i framtiden. Men det är inte bara pengar som lockar, även om det är grunden. Ryssland ligger så pass nära, och jag tror att det är lättare för svenska spelare att lyckas i Ryssland jämfört med Nordamerika, eftersom spelstilen i Ryssland är mycket mer lik den i Sverige, säger Nils.

– Det är hårdare att spela i Nordamerika, det sliter mer på kropp och psyke. Dessutom är det ett hårdare spelschema. NHL är ju bättre också, det är det inget snack om, fortsätter Nils som själv gjort närmare 400 matcher i Nordamerika, varav 264 i NHL.

Om de svenskar som valt spel i Ryssland kommande säsong lyckas och ger svenskar bra rykte i ligan, kommer KHL-lagen säkerligen att locka ännu fler svenskar till Ryssland.

Språket en barriär

Att leva i Ryssland är dock en prövning, och annorlunda jämfört med livet i Nordamerika och Sverige. Speciellt utan sin familj, och speciellt om man inte behärskar det kyrilliska alfabetet. Då kan man inte ens läsa en vägskylt, vilket givetvis skapar problem.

– Språket är jättejobbigt, och det är väl den jobbigaste grejen egentligen. Jag trodde att det skulle vara fler som pratade engelska och som var intresserade av den västländska kulturen, men så var det inte riktigt. Jag tror att länder som dubbar filmer istället för att skriva ut textremsor, skjuter sig själva i foten. Folk lär sig inte engelska på samma sätt, och, ärligt talat, ryssarna är bedrövliga på engelska, berättar Nils som hade stor hjälp av tjeckiske lagkamraten Jan Bulis under sin sejour i öst.

– Den äldre generationen tjecker – 70-talisterna – pratar ryska, och det kunde Jan en hel del, och det underlättade verkligen för vår del.

Nils och Jan hade en egen chaufför som körde dem dit de behövde komma, men det var något de fick ordna själva, och inget som klubben hjälpte till med. Vardagslivet fungerade, men var inte idealiskt. Men en sak var positivt med att inte kunna språket: Nils slapp deltaga i mediacirkusen.

– Det har väl varit en av de skönare grejerna. Man har spelat sina matcher och sedan har det inte varit någon hockey, för man har inte kunnat läsa några tidningar eller liknande. Hockeyn är större än fotbollen och får mycket utrymme i medierna, även om jag inte vet riktigt hur stort eftersom jag inte kan läsa. Jag känner mig ganska lyckligt lottad som varit utanför allt det där, säger Nils och skrattar.

Hockeyvardagen var det inget fel på – och där ligger Ryssland också långt framme.

– Det är ganska likt Sverige, om du bara ser till hockeybiten. Tempot på matcherna och storleken på rinken, är ju detsamma, berättar Nils. Arenorna var väldigt, väldigt bra. Standarden är mycket bättre än i Sverige, det är helt klart. Jag tror att det bara är tre eller fyra arenor av 22 stycken som inte är byggda under de senaste tre åren. Det är bara nya arenor i stort sett.

Bästa ligan i Europa

Det inhemska ryska instrumentet balalajka må spela vackra toner, men de överträffas vida av den ryska ishockeymusiken. När Ryssland för några månader sedan bärgade sitt första VM-guld på 15 år – och sitt blott andra sedan Sovjetunionens fall – gjorde man det med en bländande offensiv. Klapp-klapp-spelet är ett rysk-sovjetiskt adelsmärke.

Men verkligheten i ryska ishockeyligan är, konstigt nog, en annan.

– Ligan är väldigt defensiv. Man försvarar sig kanske inte lika organiserat som i Sverige med spelsystem och liknande, men alla backar hem. Det är mycket kontringshockey, berättar Nils som dock håller ligan högt, och menar att den kommer att växa.

– Ja, absolut. Det är ju redan den överlägset bästa ligan i Europa, utan snack. Toppklubbarna i Sverige skulle hävda sig väl i Ryssland, men över en lång säsong skulle de inte vara ett av topplagen, absolut inte. Spelarna i Ryssland är bättre, helt enkelt, menar Nils.

– Sverige har många bra spelare, men där finns inte den bredden som finns i Ryssland. De utländska spelarna som finns i ligan är vassare än de utländska spelarna i Sverige. Dessutom känns det ju som att alla som spelar bra i Sverige åker till Ryssland numera.

Rysk hockey har nu en enorm framtidstro, och satsningen på KHL inför hösten ser, än så länge, ut att slå väl ut. Men även om ishockeyn är stor i Ryssland, så finns det djupare underliggande syften med KHL. Det rostiga förhållandet mellan Ryssland och USA är välkänt, och en tanke med KHL är att knäppa hockeymakten NHL på näsan, och rubba deras ställning som ensam världsmakt.

– Absolut, det är ett av syftena. De är väldigt fokuserade på att vara störst och bäst, och visa att det händer något i landet. Ryssarna vill göra något stort av det här, och det är jag också övertygad om att de kommer att göra, säger Nils självsäkert.

Hur det än går, så har man i och med KHL i alla fall kommit en lång bit på vägen. Ryssland har blivit en ny, och mäktig, prick på den begränsade hockeykartan.

Hur mycket KHL kan växa, kan bara tiden utvisa.